Gamay – Så elegant, så förförisk men så oupptäckt!

Som en reflektion i regnet kom det över mig hur vi styrs av rådande trender och hur vi som konsumenter ofta blir ledda av de krafter med gedigna marknadsföringskampanjer som till slut får oss att i vissa fall motvilligt kapitulera. Jag tänker då primärt inom dryckesbranschens framtåg i Sverige.

Sedan några år tillbaka har detta märkts tydligare än någonsin när de största aktörerna tar en större del av kakan genom listiga och nya framavlade trender såsom kändis-viner eller genom att kränga elegant paketerade fruktbomber (vin?) i trälådor. Inget fel med det troligen men skulle du som konsument även vilja lägga beslag på ett stycke dansk fläskfilé med Måns Zelmerlövs nuna tittandes på dig när du ser den i kylförvaringen? Kanske? Du väljer ju som slutkonsument och du gör det åt, just det. De stora aktörerna vars vinportfölj du göder.

Att sälja till oavsett kostnad sker hela tiden och kommer alltid att finnas med i bilden om det nu är vin, mat eller till och med vapen? Det jag efterlyser och egentligen frågar är: När är det nog?  

Den andra aspekten av det hela är dessa viner som säljer enorma volymer och som är homogena och likformade i stilen. För någonstans måste trend-vinerna som smakar likadant väl bli otrendiga och konsumenten välja några andra viner? Men så verkar det inte bli i Sverige. Så döm till min stora förvåning när jag höll i en vinprovning för kunder med blandad ålder igår, när det gav mig gåshud efter att ha kunnat ”konvertera” framförallt de äldre kunderna att välja det minst publika och tillgängliga vinet . En jävla Brouilly från Beaujolais! Och hur gjorde jag det?

Genom att förklara druvan Gamay´s potential när det kommer till Cru Beaujolais och när den hanteras så delikat som av vinmakaren Jean- Claude Lupalu. Den kanske ännu viktigare delen är att förklara användningsområdet för ett vin av detta slag och detta gjorde jag genom enkel mat och vinkemi – möt syra med syra. I gårdagens enkla fall mötte jag vinets syra med bitar av en delikat och syrlig ost, en opastöriserad Bethmale Chévre som är en hårdost framställt av getmjölk och som härstammar från pyrenéerna.

För att på något sätt kunna stävja de mera svulstiga, alkoholstinna, upp-sockrade och designade vinernas framfart tror jag bestämt att vi måste på ett bättre sätt börja upplysa konsumenterna i Sverige att mindre fylligt eller de mjuka och bäriga vinerna inte för deras ”enkla” smakers skull är av mindre kvalitet eller mindre betydelsefulla när det kommer till att kombinera mat och vin.

Så var inte så fruktig och smakrik utan bli mera mjuk och bärig!

 

JEAN-CLAUDE LAPALU

Jean-Claude Lapalu grundade sin egendom 1996 men hade sedan tidigare som sin familj sålt druvorna till de olika kooperativen i trakterna. År 2000 släppte Jean-Claude Lapalu sitt första vin från sina egna ägor som idag sträcker sig till 12 hektar. Vinegendomen ligger i Saint-Etienne-la-Varenne, i Brouilly. Vinrankorna är mellan 60-80 år gamla och idag framställer Jean-Claude vinerna biodynamiskt, trots att han ännu ej blivit certifierad. Vinerna innehar en tydlig avspegling av sin jordmån och är rena och mineraliska.

 

925428

2013 Brouilly – La Croix des Rameaux Jean-Claude Lapalu

Frisk och elegant doft av röda bär, körsbär, stenkross, färska örter och en nyans av parfym. Vinet har en nyanserad smak av hallon, mörka körsbär, mineralitet, kryddighet från faten och en angenäm kärvhet i eftersmaken. Otroligt välstrukturerat vin med mera silkig fruktighet.

Häll upp vinet i större kupor tempererat mellan 16-18 grader och servera detta vin till rätter som grillad tonfisk med kapris-smör, kryddstekt fläskfilé eller varför inte till en vegetarisk lasagne?

 

 

PetriKinnunenSignatur VinAmbassadören

Categories: Röda viner, Vinprovningar